Ateisten som blev överbevisad av Gud

(Från tidningen inblick)

Vesa Annala var ateist och övertygad om att det inte finns någon Gud. Ända tills Gud själv överbevisade honom om sin existens. – Att jag skulle bli kristen var nog det sista jag trodde kunde hända i mitt liv, säger Vesa som idag frimodigt står upp för sin tro.



Vesa Annala var ateist och övertygad om att det inte finns någon Gud. Ända tills Gud själv överbevisade honom om sin existens.
– Att jag skulle bli kristen var nog det sista jag trodde kunde hända i mitt liv, säger Vesa som idag frimodigt står upp för sin tro.

Vesa Annala är född i Finland. Han kom till Sverige och Trelleborg 1969 utan att kunna ett ord svenska, i jakt på ett jobb. Men jobb fick han och sedan dess har han bott i Sverige.
– Jag har vuxit upp med en föreställning om att det inte finns någon Gud. Min mamma var visserligen en aktiv kyrkobesökare, men hennes gudstjänstliv attraherade inte mig. Jag var ateist och trodde på evolutionen. Jag studerade ämnet noga, både i litteraturen och i massmedia, och blev övertygad om att evolutionen är sann och att Gud inte finns.

Räddad från bilkrasch
Men en bilresa kom att bli en vändpunkt i livet.
– Jag och min hustru var på väg till Malmö och vi körde nog i cirka 100 kilometer i timmen. Vid stopplinjen på en utfart såg jag en lastbil med fullt gruslass, men den stod stilla. Sedan tittade jag åt sidan ett ögonblick och när jag vände tillbaka blicken såg jag att lastbilen nu befann sig mitt ute på vägen med sin tunga last.
– Min bil befann sig väldigt nära honom och jag hann inte riktigt reagera. Den första tanken var att nu är det slut, nu dör vi. Det finns ingen möjlighet att vi överlever det här.
– Då kom en tanke till mig: ”släpp bromsen, annars sladdar bilen”. Jag vet inte var tanken kom ifrån, men jag gjorde så. Och på något mirakulöst sätt lyckades bilen svänga i 90 graders vinkel och ställa sig i vägrenen, utan att nudda lastbilen. Det kändes som om någon lyfte bilen av vägen och ner i vägrenen.
Vesa, hustrun och lastbilschauffören var alla oskadade och lika chockade över det som hänt. Lastbilschauffören bedyrade att han inte sett bilen komma.
– Chauffören förstod inte hur vi kunnat undvika att krocka och det förstod inte jag heller.

Handtaget trycktes ner
Den här händelsen blev en tankeställare för Vesa. Han funderade på varför han inte blev rädd när han stod inför en säker död.
– Min hustru, som nog hade någon sorts gudstro, sa att det kanske var Gud som skyddade oss. Men jag blev nästan arg och sa till henne att hos oss talar vi inte om Gud.
Men tankarna fortsatte mala. Och en natt inträffade en ny händelse.
– Jag och min hustru satt och pratade om bilincidenten och om det kanske var Gud som ville skrämma oss. Då sa jag rakt ut: ”Gud, om du finns, kan du svara som en man till en man. Kan du skrämma mig nu?”
– Bara en liten stund senare, när jag slängde en blick på ytterdörren, fick jag se handtaget till ytterdörren tryckas ner. Jag ropade ”vem där” men fick inget svar.
Hustrun såg det också och båda blev oerhört rädda. De trodde att det var någon som försökte ta sig in i deras hem.
– Jag var så rädd att jag bara skakade, men så kom jag att tänka på vad det var jag hade sagt, alldeles nyss.
Trots att det var mitt i natten ringde makarna sin granne och bad honom komma – via balkongen. När han kommit tog de mod till sig, låste upp dörren och öppnade.
– Vi kände att det var en tyngd som tog emot när vi öppnade dörren. Det visade sig att det var en annan granne som hängde med båda sina händer i handtaget. ”Vad är det med dig? Vad gör du?” frågade vi.
– Då reste han sig upp, helt frånvarande, det var som om han kvicknade till. ”Vad gör jag här?” sa han och kunde inte alls redogöra för vad han gjorde vid vår dörr.

Sökte efter Gud
Den märkliga händelsen fick Vesa att inse att Gud trots allt måste finnas och att han svarat på Vesas uppmaning.
– Det var alldeles för mycket som hade hänt, som jag bara inte kunde förklara med slumpen. Det var alltför osannolikt.
Det här blev utgångspunkten för Vesas andliga sökande. För första gången gick han till ett kristet möte, medbjuden av en arbetskamrat. Därefter gick han och hustrun under en tid till Svenska kyrkan.
– Jag hade fått ett Gudsmöte och börjat tro att Gud finns, men det är inte samma sak som att verkligen bli kristen och få en relation med Jesus.

Knäböjde vid soffan
Det tog några år. Familjen flyttade till Åtvidaberg. Vesa brottades med stora frågor och läste mycket litteratur. När han ställde sina frågor till andra kristna fick han ofta höra att han ”bara skulle tro”, och det var inte något svar som Vesa nöjde sig med.
En kväll, några år efter det första Gudsmötet, såg Vesa ett tv-program om en läkare som själv råkade illa ut och var nära att dö.
– Då fick jag en sådan där tanke i mig igen. Det var inte någon hörbar röst, men en tydlig tanke som bara kom: ”Om du inte vänder om, blir det samma sak för dig. Då dör du utan hopp”.
Kort därefter läste Vesa bibeltexten om den förlorade sonen när samma tanke kom inom honom ännu en gång: ”Vesa, du är som den förlorade sonen, på väg bort”.
– Då blev det så levande i min tankevärld att jag måste ha en personlig relation med Jesus. Samma kväll sa jag till min hustru: ”Ikväll ska vi lämna våra liv till Jesus”. Och det gjorde vi. Vi knäböjde vid soffan och gav våra liv till Jesus. Även om vi hade varit i kyrkan ibland hade vi aldrig bett på det sättet, vi hade aldrig varit personliga med Jesus. Men det blev vi nu.
– Det var så fantastiskt, som att komma hem. Jag kände mig verkligen som den förlorade sonen som fick komma hem till sin far.

Fick försvara sin tro
Kväll efter kväll plockade Vesa och hustrun fram psalmboken, sjöng kristna sånger och bad tillsammans. Och relationen uppåt växte.
Vesa bestämde sig för att läsa teologi i Uppsala och utbilda sig till pastor.
– Jag valde medvetet att studera i Uppsala eftersom jag visste att det var väldigt liberalt där. Jag tänkte att om min tro inte bär i den intellektuella världen, då är den inget värd. Men tiden i Uppsala blev väldigt trosstärkande. Jag ställde krångliga och ifrågasättande frågor till docenterna och fick ständigt försvara min tro, men samtidigt växte jag enormt mycket i min egen tro.
Vesa har också läst religionspsykologi i Lund.
– Jag visste att de var duktiga på att kritisera kristendomen där. Så då ville jag komma dit och försvara den!
– Det finns en falsk bild hos kristna att den akademiska världen är objektiv. Men så är det inte. Den är ofta väldigt subjektiv, inte minst när det gäller vad som ska studeras och vilka böcker som ska läsas.

Ingen konflikt med vetenskap
Under 1990-talet var Vesa ofta ute på skolor och talade om skapelsetro och om försvar för kristen tro – apologetik. Han är medlem i Föreningen Genesis Vetenskap Ursprung Skapelsetro och var under en tid föreningens ordförande.
– Jag har länge varit intresserad av frågor kring skapelsetro kontra evolution. För mig har det aldrig funnits någon konflikt mellan bibelordet och vetenskapen. För mig var det snarare en fantastisk upplevelse att förstå sambanden mellan skriften och naturvetenskapen.
– Det är inte så många som känner till vetenskapens historiska grunder. Många vetenskapsmän i historien var kristna och deras mål var att komma tillbaka till den sanna kunskapen om Gud. Francis Bacon sa bland annat att Gud har två böcker, skriften och naturen, och de talar samma språk.

EVA RUDERSTAM

Andra inlägg

• Självmordsbombare spränger sig i kristna kyrkor
• Lögnaktiga guider!
• Sila mygg och svälja kameler, eller?
• Varför så svårt?
• Tåget mot helvetet har kommit till Sverige än en gång!
• Mikas förvandling!
• Kjell-Åkes räddning!
• Gustavs förvandling
• Det lilla vilddjuret är i aktion!